Några vanliga frågor jag fått!

 

 

Lennart Brohed berättar om sig själv och svara på vanliga frågor

Bakgrund:

Född 1940 och uppvuxen i vad som då var östra Göteborg på Uddevallagatan, nära Redbergsplatsen. Mina föräldrar var från Lysekil. Gick i Ånässkolan. Studier i Lund (statskunskap och historia). Arbetade många år som bibliotekarie vid universitetsbiblioteken i Linköping och Göteborg. Min fru Monika, och jag startade Slussens Bokförlag i mitten av 1980-talet. Utgivningen omfattade böcker om kriser och sorg, och hur sådana problem hanteras. Bokförlaget avvecklades i samband med pensioneringen. Nu ger vi bara ut egna deckare. Några av dem har funnits med i Bonniers Bokklubb och Månadens Bok.

Medlem i Sveriges Författarförbund.

Vanliga frågor.

Hur kom det sig att du började skriva deckare?

Jag har översatt och gett ut ett tjugotal fackböcker, mest om kriser, krishantering, sorgerådgivning och sånt. Det var trots ämnet ett väldigt roligt och mycket utvecklande arbete, inte minst språkligt nyttigt. Ibland uppstod känslan att det här kan jag skriva bättre, men översättare är bundna till förlagan och måste hålla sig till den. Det gav en lust att ”hoppa över skaklarna” att skriva och formulera sig själv. Det var upptakten till det egna skrivandet. Först blev det två resehandböcker. En om Alghero och en om Lanzarote. Sen väcktes idén att skriva en deckare och se hur de blev eftersom jag alltid varit intresserad av och läst kriminalromaner.

Vilken typ av deckare skriver du?

Jag skulle vilja säga att de är realistiska deckare. Det är inte mycket action av typ biljakter, skottlossning, slagsmål och blod som flyter i strömmar. Läsaren skall få en känsla av att detta verkligen kan ha hänt. Det är polisdeckare med en överkonstapel i huvudrollen. Huvudpersonen har inte drucket whiskey varje dag i tjugo år och ändå behållit alla hjärnceller. En helt vanlig polis med ett vanligt liv.

Varför heter huvudpersonen Göran Persson?

Namnet har inget att göra med en före detta statsminister. När jag skrev den första deckaren gav jag personerna historiska namn, kanske på grund av orutin. Nu får dom sina rätta namn från början. En hette Gustav Vasa, en annan Oscar Bernadotte osv. Och en hette alltså Jöran Persson och han var Erik XIV:s onda genius, alltså 1500-talet. Huvudpersonen växte in i namnet till den grad att det inte gick att ändra.

Varför utspelar sig böckerna i Lysekil?

Någonstans måste de utspela sig. Det finns deckare som utspelar sig i Halmstad, Visby, Ystad osv. Nu råkar jag känna till Lysekil väl eftersom jag bor där och intresserat mig för stans historia. En utförlig beskrivning av platsen ger historien verklighetsförankring och djup. Det hade också kunnat bli Göteborg eftersom jag vuxit upp där. Jag har för övrigt ofta kapitel som utspelar sig i Göteborg, öster om Redbergsplatsen och Olskroken. Jag växte upp på Uddevallagatan och därför är det speciellt roligt att skriva om den gatan och Ånäsvägen, Stockholmsgatan, Falkgatan osv. På fyrtio- och början på femtiotalet gick jag i Ånässkolan så jag känner trakterna väl. Det är inte fråga om lokallitteratur.

Båda mina föräldrar är från Lysekil och jag har minnen härifrån från 1940-talets slut och framåt efter många besök hos talrika släktingar.

Varför 1930-talet?

Det är ett intressant årtionde mellan de två världskrigen som det inte skrivits så mycket om. En brytningstid med den framväxande nazismen som märktes också i Lysekil som jag skrivit om i flera av böckerna. Det har skrivits mycket om krigen men jag tycker att trettiotalet är mer sparsamt behandlat. Dessutom är det roligt att skriva om trettiotalet ur ett litet kustsamhälles synvinkel, som kan representera många andra små samhällen i Sverige. Vad var viktigt för människor då? Vilka värderingar fanns det? Vad tänkte de på? Vilka filmer såg de? Vilka böcker läste de? osv. Jag lägger ner mycket arbete på att få fram tidsandan. Jag tycker böckerna speglar 1930-talet ur ett vardagsperspektiv – hur samhället präglades av fattigdom, arbetslöshet, hur det var att leva under små omständigheter, hur polisen arbetade utan DNA, mobiltelefoner och datorer, men också hur de stora världshändelserna påverkade livet. För att samhällsbilden skall bli balanserad skildras också att många människor inte levde på marginalen utan kunde ha det ganska bra – som familjen Persson. Det är annars lätt att frossa i olycka och misär.

Vad är viktigast när du skriver en deckare? Intrigen ? Miljön? Personteckningen?

Det viktigaste är att berätta en spännande historia. En deckargåta. Jag försöker hålla intrigen relativt enkel så den är någorlunda lätt att följa med i. Det finns få saker som är så irriterande när man läser en deckare som att tappa tråden och inte kunna följa med i svängarna. Det svåra är inte att skapa en invecklad intrig. Problemet då är att ju mer skruvad man gör den desto mer förlorar den i trovärdighet. Med CD- och e-böcker har det blivit ändå viktigare att handlingen inte är för konstig och personerna för många. Det är inte lätt att bläddra tillbaka i en e-bok.

Miljöbeskrivningen är oerhört viktig. Det är därför Lysekil beskrivs ingående. Läsarna skall veta var de befinner sig. Särkilt de som aldrig varit i Lysekil. De känner igen sig från bok till bok. Läsarna får fiktiva vänner för en lång tid då huvudpersonerna återkommer i bok efter bok. De som redan bor i Lysekil eller känner till stan känner igen sig i böckerna.

Personporträtten är lika viktiga. Man skall tycka att man känner de personer som finns med i böckerna. En del tycker man om, en del tycker man illa om.

Hur kommer man på intrigen?

Det tycker jag är den lättaste delen av deckarskrivandet. Man läser om brott i tidningar, ser på TV. På det sättet får man uppslag som kan var utgångspunkt till en intrig.

Hur går du tillväga när du skriver en deckare?

Först tänker jag igenom intrigen – handlingen, miljön och huvudpersonerna och skriver ner den. Det brukar bli tio A4-sidor. Jag lägger ner mycket arbete på att få fram sakuppgifter. Att skriva om tider man inte själv upplevt kräver mycket ”forskningsarbete”. Jag tillbringar många timmar framför mikrofilmsläsaren på biblioteket för att få både sakuppgifter och komma in i miljön och tidsandan från den tiden. Läser faktaböcker, kalendrar och romaner. Studerar gamla kartor från kommunarkivet och fotografier. Det ger väldigt mycket. Att skriva om tider man inte själv upplevt är som en resa i främmande länder.

Därefter tänker jag ut personerna. Vad står de för? Hur ser de ut? Vad är viktigt för dem? Hur ser deras uppväxt ut? Hur är de som människor? och den typen av frågor. Bra personporträtt så att man lär känna de medverkande och förstår varför de handlar som de gör när man läser är avgörande för boken, oavsett om det är en roman eller deckare.

Sen skisserar jag alla kapitlen. Bygger upp deckaren så allt kommer på rätt plats och de spänningsskapande elementen finns där de skall vara.

När skrivandet kommer igång måste man göra revideringar i den här planläggningen. Personerna man skriver om lever sitt eget liv och uppför sig inte alltid som jag tänkt mig.

Råmanuset får vila i två-, tre veckor innan jag gör tre omarbetningar.

Hur lång tid tar det att skriva?

Från idé till färdig bok rör det sig om ett år. När allt förberedelsearbete är gjort och jag sätter mig för att skriva tar skrivarbetet ungefär tre månader om man är disciplinerad vilket man måste vara.

Är det ett ensamt jobb att skriva?

Jag är en enstöring när jag skriver, men paradoxalt nog inte ensam. Jag lever så intensivt tillsammans med de personer jag skriver om att de blir mina vänner eller ovänner. Det är med dem jag umgås. Jag är dygnet runt tillsammans med de här personerna och det är svårt att släppa in andra så att säga levande människor. Det är det jag menar att jag under skrivperioden blir enstöring. Man blir lätt asocial. Går för sig själv. Att skriva är ett äventyr som aldrig upphör.

Är språket viktigt?

För mig är språket oerhört viktigt. Har man inte ett bra språk kan man inte förmedla det man har att säga. Eftersom böckerna utspelar sig på 1930-talet måste detta också speglas i språket, men det får inte bli en tidsimitation – en pastisch. Det gäller att finna en medelväg mellan nutida språk och det sätt att uttrycka sig som var typiskt då, ett stämningsskapande språk.

Vad skall man undvika?

Det gamla rådet”kill your darlings” gäller fortfarande. Jag har läst alldeles för många deckare som predikar om nedmonteringen av välfärden, nedskärningar inom polisen och sjukvården. Dessa pekpinneböcker blir oerhört tråkiga. Är man besatt av såna här ämnen är det bättre att skriva en debattbok.

Vad är viktigt för dig?

Jag vill berätta en spännande historia och skildra vardagslivet, kalla det gärna en motbild till alla försupna poliser med trasiga relationer. Det utesluter inte att jag skriver om de privata problem, och traumatiska händelser, vid sidan om vardagen som vi alla råkar ut för. Men för att inte förfalska verkligheten också om glädjeämnen. Helt enkelt: hur levde människor på 1930-talet. Genom deckarhistorien försöker jag skildra individers historia och samhälleliga skeenden, men också existentiella frågor.

Favoritförfattare när det gäller deckare?

Peter Lovesey, Donna Leon

Favoritfilmer?

1930-talets buskisfilmer med Thor Modéen. Sveriges mest underskattade skådespelare. Gjorde de här filmerna till komiska mästerverk. Hade han verkat i USA hade han hört till de riktigt stora.

Hur blir man författare?

Det finns bara ett sätt. Läs bra författare och lägg märke till hur de skriver, bygger upp sina romaner osv. Sen gäller att öva och öva.

Varför annonser?

De skapar verkligen en tidskänsla och fungerar också som ”talking pieces”. Oftast är de dessutom väldigt roliga sett i dagens ljus.

Är samhällskritik viktig i deckare?

Handlingen måste naturligtvis utspela sig under någon tidsperiod och den tiden måste beskrivas med de värderingar som råder, den politik som förs. Det viktiga är att det inte blir politisk förkunnelse om man nu är kritisk till något. Kritiken måste visas i handlingar och miljöer, integreras i storyn och inte i predikningar som låter som hämtade från ett politiskt partiprogram.

Varför är deckare så populära?

Läsarna gillar dem eftersom de letar efter berättelser och historier som fram till sjuttiotalet fanns i romaner som idag av recensenter och förlag anses hopplöst omoderna. De har upptäckt att deckarna har precis samma innehåll som romanerna hade, samhällskritik, relationer, sociala förhållanden, miljöbeskrivningar, tidsanda o.s.v., plus spänningen med deckargåtan och alltså ersätter dem. Spännande berättelser har dessutom varit populära i alla tider. Idag tenderar så gott som alla romaner att vara introspektiva och beskriva det självupplevda t.ex. Alakoski och Lena Andersson.